söndag 26 oktober 2008

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHH!?!?!??!?!?!
Helt serious, jag har nog aldrig mått så dåligt i hela mitt liv, I guess I deserve it.
Men i alla fall.
Helgen har varit toppen, med små inslag av moln ^
Men dom behöver vi inte diskutera.

För övrigt så är jag helt jävla förvirrad.
Och funderar på om jag orkar mer.
Vissa saker pekar för och andra saker pekar mot.


ja ja, jag orkar inte skriva mer idag i alla fall, för nu är det kört igen !

onsdag 15 oktober 2008

I'll be the light in the dark if you lose your way.
I'll be your voice when you don't know what to say.
I'll be your shelter, I'll be your fate, I'll be forever

tisdag 14 oktober 2008

Livet är brutalt och inte det minsta enkelt.
Det är som att korsa en stig med krossat glas.
Smärtsamt. Blödande. Brutalt ärligt.

verkligheten kallar

Det är dags att inse att jag inte är något barn längre, även om jag fortfarande vill vara det.
Det är dags att inse att det är dags att växa upp och bete sig som en vuxen människa.
Även om jag inte vill det heller.
Och det är svårt att erkänna att ibland vill jag bara krypa hem med svansen mellan benen och slänga mig i mammas famn och gråta som en treåring.
Det funkar inte så, eller jag vet inte.
Jag tror att jag har en tendens till att bli aningens sentimental på kvällarna.
Men det kanske är bra, eller är det de ?
Att inse att man måste ta hand om sig själv, att inse att det bara är jag som kan se till att jag själv har pengar till att klara en hyra och mat på bordet är hårt.
Jävligt hårt om jag ska vara brutalt ärlig.

Men jag ska göra allting som står i min makt för att få ett riktigt jobb.
Och jag ska försöka klara mig själv utan hjälp från någon annan.
Det har min farmor lärt mig, och för att än en gång vara brutalt ärlig så är det nog någonting som är värt att kämpa för. Min farmor hon är klok hon och jag älskar henne. Lika mycket som jag älskar min farfar, min mormor, min mamma, min pappa och mina syskon.
Och mina vänner och Marcus.

Jag är så jävla glad för att jag vet att om jag behöver prata med någon, då har jag er.

Och jag saknar hur jävla enkelt livet var, när man gick i skolan och inte behövde göra någonting för att få en tusenlapp i månaden. Nu måste man slita arslet av sig för att ens få ut några kronor om man inte har pluggat i några år det vill säga.
Fast jag vet inte vad jag vill göra egentligen.
Jag vet inte så värst mycket faktiskt. Inte mer än att jag vill vara oberoende och kunna klara mig själv. Och kunna göra precis vad jag vill när jag vill. Så jag antar att jag behöver ett välbetalt jobb. Och hur lätt är det att få det på en skala från ett till tio ?

För övrigt så jobbar jag som telefonintervjuare just nu. Och ställer en massa frågor till folk, oftast om deras försäkringsbolag. Dom ska sätta betyg på vad dom tycker om sina försäkringsbolag, på just en skala från ett till tio. Oftast säger dom att det är svårt, och jag kan inte mer än att hålla med dom. Jag förstår inte ens alltid frågorna som jag ställer. Sjukt.

Men antagligen ska jag nörda mig lite till och sen ska jag sova, annars kommer det sluta med att jag är så sentimental att jag gråter mig till sömns. Lite tröstad är jag nog över att jag ska åka hem och hälsa på en runda den 29:e, och det blev ju knappast sämre av att älskling följer med mig. Underbart. Marcus, jag älskar dig <3

Grymt vilken tur jag har haft som har hittat dig. Du är världens finaste, helt underbar och totalt bäst i hela världen <3
Kärlek vid första ögonkastet

fredag 10 oktober 2008

Fredag

Jag har blivit dålig på att uppdatera när jag säger att jag ska det, men ska jag vara brutalt ärlig så bryr jag mig nog inte så mycket om det faktiskt.
Men ja, jag hoppas att ni inte hatar mig för det ;P haha

Dagen ser ut såhär:
Jag ska börja fixa lunch alldeles strax, faster kommer på besök :)
Sen ska jag duscha och fixa mig i ordning, helst innan hon kommer dock ^
Börjar jobba klockan fyra, slutar klockan åtta och efter det så bär det av mot västerås till älskling :)
Helgen kommer att bli toppen.

Nu känner jag mig sådär tillfreds med allting, om det beror på att jag är totalpåverkad av smärtstillande eller om det beror på att allting faktiskt är bra det har jag ingen aning om men antagligen är det för att allting faktiskt är bra.

Tjingeling !

onsdag 8 oktober 2008

Onsdag

jaha, dagarna går.
känns lite såhär skumt men idag har jag i alla fall inte varit hemma själv hela dagen.
Och jag ska snart åka till arbetsförmedlingen mest för att det är verklighetens mest dumma påhitt.
Hade tydligen fått ett brec hem idag där det stod att jag hade blivit avskriven !?!?!?
Och jag fattar ungefär ingenting.
Men sen blir det lite jobb ikväll och uppdatering om äckelarbetsförmedlingen kommer antagligen senare eftersom att jag antagligen kommer att vara ganska så frustrerad över det hela.

Marcus <3

tisdag 7 oktober 2008

Eftertanke

Så nu har jag fixat resten av dagens att-göra-lista

Och nu känner jag för att skriva ett långt jävla blogginlägg. Inte för att jag vet vad jag ska skriva, mest för att jag bara vill skriva. Jag är ju knappast någon som folk hyllar. Knappast känd överhuvudtaget heller för den delen. Så därför spelar det egentligen ingen roll vad jag skriver om.

Men för att börja med stockholms-stressen.
Stressen över att ha ett jobb och att inte ha ett jobb; vilken av dom är värst ?
När man har ett jobb så stressar man ( oftast ) över allting som ska göras där, över att komma dit i tid, hinna göra allting innan en viss tidpunkt, äta lunch tillräckligt snabbt så att man kan tjäna tillräckligt med pengar för att överleva just den månaden. Sen stressar man givetvis för ( jag gör det i alla fall ) att man inte vet hur länge man har jobb där. För att man undrar vad chefen tänker i sin ( oftast ) totalt inkompetenta hjärna. Och för att man undrar vad det kommer handla om nästa gång man hör "Nisse till kontoret, tack. Nisse till kontoret, tack"
Nu är ju jag så lyckligt lottad att jag kommer antagligen inte bli kallad Nisse någon mer gång, eftersom att jag faktiskt inte jobbar där längre. Tacka Gudarna för det, för jag är totalt bombsäker på att jag inte kommer att kunna hamna på något mer totalt oorganiserat kaosartat ställe som det. Och nej, jag nämner det inte med namn. Ni som känner mig vet ändå just vilket ställe som jag pratar om. Mitt första Stockholmsjobb i en blomsteraffär. Spela roll, jag vill antagligen ändå inte jobba med blommor något mer, inte på ett tag i alla fall.
Okej, till stressen över att inte ha ett jobb.
Egentligen är det väl kanske inte en stress på det sättet om det nu inte hade varit för att jag har en jävla hyra på typ tretusen att betala en gång i månaden om jag nu ens funderar över att stanna kvar här ( vilket jag gör, för jag flyttar inte hem igen ) i storstaden.
Och då är det såhär: Jaha vilka jobb ska jag skicka cv och personliga brev till idag ?
Kommer någon ens att läsa det jag har skrivit och överhuvudtaget ens bry sig om att svara att blabla någon annan som hade mer erfarenhet av just det vi sökte har fått jobbet som blablabla.
eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeehhh !?!??!?!?!??!?!?!?!??!?!?!?!?!??!?!?!?!?!?!?!?!?!?
Och sen tänker man helt plötsligt: HUR JÄVLA SVÅRT SKA DET VARA ATT FÅ JOBB I STOCKHOLM EGENTLIGEN ?!
Och efter det så lugnar man ner sig och tänker att jag har antagligen snart ett jobb, så jävla svårt kan det inte vara, detta är ju trots allt Stockholm och finns det någonstans som man kan hitta ett jobb av något slag så är det här.
Nu har jag kommit så långt att jag faktiskt har hittat ett jobb, inte det allra bästa. Utan ett totalt montont jobb som telefonintervjuare men what the hell, det ger pengar, som kommer att betala hyran så att jag trots allt kan stanna kvar här. Och antagligen skriva in mig i bostadskön så att jag någon gång kan hitta en lägenhet som passar just mig så att jag kan bo själv och pyssla och pynta och allting kommer att bli perfekt.
Såhär blir det alltid när jag sitter och skriver, allting blir blarrigt och antagligen så kommer inte en enda jävel orka läsa igenom hela. Om någon nu mot förmodan gör det så kommer den här någon ändå inte att fatta någonting av mina totalt förvirrade tonårstankar.

Tunnelbanan och högertrafiken i rulltrapporna:
Stockholm är som ni alla vet jävligt stort och fullt av rulltrappor, mest för att Stockholmare inte är så fruktansvärt hälsosamma som alla tror och för att dom faktiskt är väldig lata så fort tillfälle ges.
När man då funderar på att åka rulltrappa ( antagligen för att det inte finns någon vanlig trappa i närheten ) så MÅSTE man stå till höger så att alla totalstressade kostymmänniskor kan springa till en buss, en tunnelbana ( som för övrigt går med max tio minuters mellanrum, dagtid ), ett möte etc etc för annars kommer dom bli asarga och skrika som idioter i en minut innan de har insett att du redan har flyttat dig och då springer de vidare. Såvida de inte är så överstressade att de springer rätt in i dig och du har stor möda med att hålla dig på benen för att inte ramla och krossa hela ansiktet på de sylvassa rulltrappestegen.

För att fortsätta med sura gubbar och tanter i tunnelbanan som faktiskt tror att dom äger den:
Det skulle jag mer än gärna vilja berätta för dom att det gör dom inte, men jag avstår i brist på energi över en argumentation med någon äldre dam/herre som ändå aldrig kommer förstå att dom har fel eller har viljan att kunna lyssna på någon yngre eftersom att dom är äldst och vet därmed bäst.
För att förbereda sig så att man inte hör vad dom säger så gör man såhär:
1. Skaffa en iPod eller en mp3 av något slag
2. Sätt i BÅDA hörlurarna i öronen
3. Skruva upp volymen till den milda grad att du inte hör omgivningen men inte blir döv heller.
4. Undvik att se dig omkring, direkt ögonkontakt med någon som sitter vid samma säte som du kommer antingen leda till att personen i fråga börjar skrika och gorma så att det ändå inte går att undvika att höra vad som säger eller sura miner och ett fruktansvärt himlande med ögonen.

Att vara nyinflyttad i Stockholm
Ja, jag är fortfarande relativt nyinflyttad i Stockholm och jag kommer känna mig som en nyinflyttad tills jag har lärt känna folk och känner att ja, här bor jag faktiskt.
Just nu känns det mest som en låååååååååååååååång lång semester.

Och nu kommer jag inte skriva mer på minst tio minuter för nu ska jag ha rökpaus och jag orkar inte dra ut sladden och ta med mig datorn ut för idag är jag lika lat som en äkta 08:a.

Vad gör jag här ?

Jag vet inte, jag känner ingen här.
Men ändå så vill jag vara här, eller vill jag verkligen det (?)
Jag är otroligt tveksam på ett sätt, och väldigt beslutsam på ett annat.
Sitter och funderar på allt just nu. Antagligen för att jag är hemma själv och lägenheten bara ekar på något konstigt sätt. Dom jag bor med är inte precis några hemmafixare. Eller ja, dom har väl det nödvändigaste men mer är det inte.

Åh jag vet verkligen inte.

Men nu har jag i alla fall fått ett jobb, skriver kontrakt imorgon. Så jag antar att jag ska ge det en chans i alla fall, för jag tror ändå, innerst inne, att jag inte vill åka hem. Jag har inte varit där på jag vet inte när. Inte sen slutet av juli, och då hade jag knappt varit hemma på hela sommaren i alla fall. Så nej, det skulle aldrig gå. Jag skulle aldrig kunna flytta hem igen.
Visst för att man aldrig ska säga aldrig, man vet ju kanske inte. Men jag vill nog inte det i alla fall.

För övrigt är denna dagen jävligt seg och här ser ut som fan.
Jag har precis diskat en del av all jävla disk som fanns. Väntar på att det ska torka så att jag kan diska resten också för jag kan fan inte vara här annars. Har bäddat min säng och samlat ihop all tvätten, funderar på att tvätta imorgon förmiddag innan jag ska åka till jobbet. Antagligen så är tvättstugan ledig då i alla fall. Håller på att vädra och ska väl snart dammsuga antar jag.
Jag kan inte leva i en svinstia ^

För övrigt så har helgen varit den allra bästa med massa mys, massa kärlek, matlagning, rundor på stan och bio.
Och jag trodde aldrig att man kunde älska någon som jag älskar dig.
Ja, jag gör mig jävligt sårbar nu, men du är det bästa som någonsin hänt mig och ingenting har någonsin känts så bra som det gör nu. Med dig.

Men nu ska jag göra någonting vettigt. Uppdatering kommer senare as usual.

fredag 3 oktober 2008

Kaffefläck !

Morgonens händelse: Philip spillde kaffe på soffan som är beige.
Morgonens dilemma: HUR FAN FÅR MAN BORT KAFFEFLÄCKAR !?

Jo det var såhär gott folk, vi satt och drack kaffe i soffan, as usual, när P. ska hälla upp mer och lyckas klanta sig och hälla i soffan. Sen hördes det bara "HELVETE !!!!!!!" och ända sedan dess så har vi försökt klura ut hur man får bort kaffefläckar. Det började med att jag två sekunder efter olyckan ringde farmor, men hon kunde för allsindar inte komma på något sätt varpå jag skickade ner P. till affären för att införskaffa fläckborttagningsmedel. Väntar på att han ska komma tillbaka så att vi kan få väck fläckjävlen.

Uppdatering angående dilemmat kommer senare.

torsdag 2 oktober 2008

over and out

Jaha då var dagen snart slut då, jag känner väl inte precis att jag har utfört sådär mycket vettiga saker ikväll faktiskt. MEN jag väntar på att älskling ska ringa så att jag kan prata lite med honom; han kommer för övrigt hit imorgon om allting går som ( jag ) har planerat ;D
Väntar för övrigt på att idol ska börja igen eftersom att vi inte precis har några vettiga kanaler så det blir till att titta på ettan tvåan och trean tills jag har fått igenom att vi ska skaffa disneykanalen, mest för att den är så jävla bäst xD och sen saknar jag trean, femman och sexan. AAAAH FETT VAD JAG SAKNAR EN MASSA SAKER !?!?!?!?!?!?!??!?!?!?!?!?!?!?!?!??!?!?!
Men nu ska jag vara lite social faktiskt . Vi hörs när vi hörs; antagligen imorgon !
( ja eller efter tolvslaget i alla fall xD )

pussohejs !

denna dag

jo, den har varit både bra och dålig.
Har varit på en intervju och det gick hyfsat bra kändes det som i alla fall.
Men jag är så jävla seg ikväll, ska väl ut och hjälpa till med maten och så nu i alla fall sen får jag väl se vad som händer, antagligen somnar jag och det är väl bara positivt egentligen.
Jag sover väl hyfsat länge nu för tiden men det är ingen "skön" sömn. Jag vet inte varför är så jävla orolig. Mestadels över att jag faktiskt fortfarande inte vet om jag har något jobb eller inte och för att jag inte vill hem igen. Sölvesborg är inte mitt hem, men jag vet inte vad som är mitt hem heller.
Men ja, uppdatering kommer innan sängdags ^

onsdag 1 oktober 2008

torsdag morgon

Helt horribelt sjukt illa jag har sovit inatt.
Somnade ovanpå sängkläderna igår, vilket känns förjävligt och det var inte det minsta skönt.
När jag vaknade så var det så kallt så att jag trodde att jag skulle dö.
Men i alla fall, nu är jag vaken och har precis varit nere och slängt i två maskiner med tvätt i alla fall vilken känns ganska skönt för sen har jag bara en maskin kvar at the moment och har jag tur så hinner jag nog fixa den också innan nästa man/(antagligen) kvinna kommer ner och ska börja tvätta.
Dagen ser i alla fall ut såhär:
- Tvätta
- Gå en runda med en av mina room-mates
- Slänga alla kartonger och skit som vi har
- Duscha
- Åka på intervju
- Komma hem, laga mat

och sen är det ganska så tomt såvida inte älskling kommer hit, vilket jag hoppas att han gör :)

Men nu ska jag snart ner och byta maskin i alla fall,
har bara två kvar sen och det känns hur skönt som helst ! :D
Så jag är väl antagligen klar med mitt tvättande innan tiotiden någon gång.

Uppdatering på dagen kommer antagligen senare,
bloggandet har blivit som en drog.
Ett sätt att skriva av mig helt enkelt.

SkeppOhoj!

haha jo dagen har väl varit ganska så givande i alla fall :)
sökt en jävla massa jobb, fått till två intervjuer, varav en imorgon och en på måndag :)
Så ja, allting ska nog ordna sig i alla fall.
För tillfället sitter jag här i sängen med datorn, funderar på om jag ska sova någonting snart kanske så att det kan bli torsdag kväll eller eventuellt fredag för/eftermiddag så att älskling kan komma och mysa en massa med mig.
helt galet hur mycket jag saknar honom, jag har verkligen världens mest perfekta man!
Marcus, jag älskar dig och det vet du, alltid du <3

Men i alla fall så, jag har till och med bäddat min säng idag. Och vattnat blommorna och städat mitt rum och bestämt mig för att imorgon ska jag upp klockan sju och tvätta. För det är så jävla tråkigt att ha tvätt liggande på rummet, även om det inte är så mycket.

alla mina blekinge och skånetöser och pojkar:
Jag saknar er så att jag håller på och dö och vi måste verkligen ses snart !
Men när jag kommer hem så tycker jag i alla fall att ni ska ha en fest för mig xD haha
så jag lovar att terkomma med ett exakt datum så att ni kan planera och sånt ;)

Nu börjar jag nog i alla fall bli lite sådär trött, ska väl leta upp någon undertext och sätta igång en film om en liten stund. Så lär jag väl somna till den om inget annat ^^ xD

Men nu får det nog vara sltskrivet för idag, det kommer ju en morgondag också.
Och vem vet hur mycket jag har att skriva om efter intervjun ?

Natti natt och sov så gott ! <3
Så har halva den första oktober 2008 tagit slut.
Jag har varit så energisk så att jag har sökt ett flertal jobb, fixat en intervju till imorgon, duschat och torkat håret, ringt och tjatat på IKEA, lagat mat och diskat och gjort i ordning köket.
Klockan är snart fem och nu funderar jag på vad jag ska hitta på resten av dagen.
I och för sig ska jag fixa i ordning på mitt rum men det tar ju knappast resten av dagen.
Det tar inte ens en tiondel av resten av dagen.
Man kanske skulle gå ner i tvättstugan och se om det är någon ledig tid ?
Nej jag vet inte, det hinner jag nog göra imorgonbitti innan jag ska åka.
Lite smått nervös inför morgondagen faktiskt, sanning och säga jag behöver verkligen ett jobb. Jag klarar inte av att sitta hemma ^ Det är inte riktigt min grej.
Och jag tänker inte flytta hem heller, har jag inte känt mig misslyckad innan så skulle jag definitivt ha gjort det då !
Men i alla fall, vi får väl se om det kommer en uppdatering lite senare, fast jag har i och för sig redan skrivit två idag.

Tristessen spökar i skallen på mig, arbetslös mot min vilja.
För att egentligen så kan jag bli precis vad fan jag vill.
Men om jag nu ska vara helt ärlig så har jag inte ens den minsta aningen om vad jag vill göra.
Men jag vill göra någonting som är roligt, någonting som man blir motiverad av.

För övrigt så har jag suttit och sökt jobb i snart två timmar nu, sökt lite allt möjligt.
Som sagt vilket jobb som helst just nu sålänge som det generar i pengar så att jag kan leva.
Eller i alla fall få mat på bordet och kunna betala hyran ?

Ge mig en vinst på lotto eller vad som helst, nu på en gång.