Okej, det var ett tag sen jag skrev här nu.
Men det har hänt en del sedan dess.
Jag har fått ett nytt jobb, som går ut nu den andre januari.
Jag och älskling har firat 6 månader, 7 månader också för den delen :) underbart <3
Jag har varit hemma i Blekinge och hälsat på.
Jag har bestämt mig för att jag ska börja plugga igen och jag ska, TOTAAALT oväntat,
blir lärare :O :O :O
Har hittat den ultimata skolan som ligger i Västerås, Mälardalens högskola :)
Mina idiotiska boendevärdar kickar ut mig från lägenheten i januari förresten.
Synd bara att jag inte sa det först, men det ska bli jävligt skönt att komma härifrån.
Synd bara att allting inte riktigt löste sig som jag ville och att jag kommer ha fett långt till
Marcus :( :( :( :( :( :( :( :( :(
Inte inte inte inte inte inte inte inte inte inte inte kul.
Julen är över och den har varit helt hysteriskt underbar, mysjul med älskling och hans familj :)
Hur himla kul som helst. Massor av julkappar blev det och jag har tydligen varit hur snäll som helst i år, det var ju rätt oväntat.
Juldagen var också ganska så lugn, det dracks en massa vin, spelades poker och allting var bara helt helt perfekt.
Nu så ska jag kika på en film och sen ska det sovas, jobbar lördag, söndag, måndag och tisdag.
Sen på tisdag kväll så bär det av till Västerås för att fira nyår med älskling :)
jag vill helst enkelt ha tisdag nu, hatar att sova utan dig :(
Saknar givetvis familjen och alla mina underbara och otroliga vänner därhemma.
Men det verkar som att en del börjar ordna upp sig nu, den här erfarenheten har gjort att jag har brjat tänka mer realistiskt och ser saker från ett helt annat perspektiv.
Jag är inte samma gamla Johanna men jag är inte heller en helt ny person. Jag vet helt enkelt inte hur jag ska förklara. Men jag har helt andra värderingar nu än vad jag hade när jag flyttade upp till Stockholm. Jag vet vad stress kan göra med människor och jag vet att människor uppenbarligen kan bete sig hur som helst utan att samhället ens höjer på ögonbrynet.
En människa kan uppenbarligen ligga och nästan dö utan att någon reagerar. Antingen för att dom överhuvudtaget inte bryr sig eller för att dom inte har tid och tror att någon annan i mängden ska bry sig. Varför är samhället så himla inriktat på egot?
Någonting måste göras, och det på en gång, hur fan ska detta annars sluta ?
Det är helt sanslöst hur mycket tid man har att tänka när man har kvällarna för sig själv.
Hur folk faktiskt är otroligt själviska. Fixerade på sig själva. Otroligt.
Alla mina nära och kära.
Marcus, min familj och sist men inte minst mina vänner.
Vad skulle jag göra utan er ?
Hur skulle jag överleva i en värld som faktiskt inte bryr sig ett dugg ?
fredag 26 december 2008
tisdag 18 november 2008
Jo det har gått ett tag sen jag skrev en rad här.
Det har varit många tankar, många tårar och mycket stress.
Framförallt så är jag ledsen för att det inte blev riktigt som det
skulle när jag var hemma sist. Jag hann inte med ens hälften av
det som skulle göras.
Men älskling hjälpte mig att fixa och packa ner grejerna som var
på rummet i alla fall, tack. Du betyder ska du veta <3
För övrigt så börjar jag tvivla på vad jag gör här.
Jag passar inte in här. Men jag vet inte heller var jag passar in någonstans.
Hur vet man det ?
Och vem ska man prata med när allting är som jobbigast ?
För det är jobbigt nu. Det värsta är nog att vara inneboende.
Det funkar inte överhuvudtaget.
Sedan är det alla tankarna som virvlar runt i mitt förvirrade huvud.
Och alla tårarna som kommer när jag är ensam .. För det är inte någonting
man kan visa. Det är pinsamt. Jag tycker det i alla fall.
Tårar är inte jag. Jag gråter inte. Jag visar inte känslor.
Inte för människor som jag inte känner mig bekväm med.
Men allvarligt talat så vet jag inte vad som kommer att hända.
Jag vet ingenting. Förvirrad helt enkelt.
MEN.
Jag vet att jag inte kan flytta hem.
Det skulle ändå aldrig fungera. Tråkigt nog.
Och jag vill nog inte flytta hem heller.
Funderingarna är många ..
Det har varit många tankar, många tårar och mycket stress.
Framförallt så är jag ledsen för att det inte blev riktigt som det
skulle när jag var hemma sist. Jag hann inte med ens hälften av
det som skulle göras.
Men älskling hjälpte mig att fixa och packa ner grejerna som var
på rummet i alla fall, tack. Du betyder ska du veta <3
För övrigt så börjar jag tvivla på vad jag gör här.
Jag passar inte in här. Men jag vet inte heller var jag passar in någonstans.
Hur vet man det ?
Och vem ska man prata med när allting är som jobbigast ?
För det är jobbigt nu. Det värsta är nog att vara inneboende.
Det funkar inte överhuvudtaget.
Sedan är det alla tankarna som virvlar runt i mitt förvirrade huvud.
Och alla tårarna som kommer när jag är ensam .. För det är inte någonting
man kan visa. Det är pinsamt. Jag tycker det i alla fall.
Tårar är inte jag. Jag gråter inte. Jag visar inte känslor.
Inte för människor som jag inte känner mig bekväm med.
Men allvarligt talat så vet jag inte vad som kommer att hända.
Jag vet ingenting. Förvirrad helt enkelt.
MEN.
Jag vet att jag inte kan flytta hem.
Det skulle ändå aldrig fungera. Tråkigt nog.
Och jag vill nog inte flytta hem heller.
Funderingarna är många ..
söndag 26 oktober 2008
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHH!?!?!??!?!?!
Helt serious, jag har nog aldrig mått så dåligt i hela mitt liv, I guess I deserve it.
Men i alla fall.
Helgen har varit toppen, med små inslag av moln ^
Men dom behöver vi inte diskutera.
För övrigt så är jag helt jävla förvirrad.
Och funderar på om jag orkar mer.
Vissa saker pekar för och andra saker pekar mot.
ja ja, jag orkar inte skriva mer idag i alla fall, för nu är det kört igen !
Helt serious, jag har nog aldrig mått så dåligt i hela mitt liv, I guess I deserve it.
Men i alla fall.
Helgen har varit toppen, med små inslag av moln ^
Men dom behöver vi inte diskutera.
För övrigt så är jag helt jävla förvirrad.
Och funderar på om jag orkar mer.
Vissa saker pekar för och andra saker pekar mot.
ja ja, jag orkar inte skriva mer idag i alla fall, för nu är det kört igen !
onsdag 15 oktober 2008
tisdag 14 oktober 2008
verkligheten kallar
Det är dags att inse att jag inte är något barn längre, även om jag fortfarande vill vara det.
Det är dags att inse att det är dags att växa upp och bete sig som en vuxen människa.
Även om jag inte vill det heller.
Och det är svårt att erkänna att ibland vill jag bara krypa hem med svansen mellan benen och slänga mig i mammas famn och gråta som en treåring.
Det funkar inte så, eller jag vet inte.
Jag tror att jag har en tendens till att bli aningens sentimental på kvällarna.
Men det kanske är bra, eller är det de ?
Att inse att man måste ta hand om sig själv, att inse att det bara är jag som kan se till att jag själv har pengar till att klara en hyra och mat på bordet är hårt.
Jävligt hårt om jag ska vara brutalt ärlig.
Men jag ska göra allting som står i min makt för att få ett riktigt jobb.
Och jag ska försöka klara mig själv utan hjälp från någon annan.
Det har min farmor lärt mig, och för att än en gång vara brutalt ärlig så är det nog någonting som är värt att kämpa för. Min farmor hon är klok hon och jag älskar henne. Lika mycket som jag älskar min farfar, min mormor, min mamma, min pappa och mina syskon.
Och mina vänner och Marcus.
Jag är så jävla glad för att jag vet att om jag behöver prata med någon, då har jag er.
Och jag saknar hur jävla enkelt livet var, när man gick i skolan och inte behövde göra någonting för att få en tusenlapp i månaden. Nu måste man slita arslet av sig för att ens få ut några kronor om man inte har pluggat i några år det vill säga.
Fast jag vet inte vad jag vill göra egentligen.
Jag vet inte så värst mycket faktiskt. Inte mer än att jag vill vara oberoende och kunna klara mig själv. Och kunna göra precis vad jag vill när jag vill. Så jag antar att jag behöver ett välbetalt jobb. Och hur lätt är det att få det på en skala från ett till tio ?
För övrigt så jobbar jag som telefonintervjuare just nu. Och ställer en massa frågor till folk, oftast om deras försäkringsbolag. Dom ska sätta betyg på vad dom tycker om sina försäkringsbolag, på just en skala från ett till tio. Oftast säger dom att det är svårt, och jag kan inte mer än att hålla med dom. Jag förstår inte ens alltid frågorna som jag ställer. Sjukt.
Men antagligen ska jag nörda mig lite till och sen ska jag sova, annars kommer det sluta med att jag är så sentimental att jag gråter mig till sömns. Lite tröstad är jag nog över att jag ska åka hem och hälsa på en runda den 29:e, och det blev ju knappast sämre av att älskling följer med mig. Underbart. Marcus, jag älskar dig <3
Grymt vilken tur jag har haft som har hittat dig. Du är världens finaste, helt underbar och totalt bäst i hela världen <3
Kärlek vid första ögonkastet
Det är dags att inse att det är dags att växa upp och bete sig som en vuxen människa.
Även om jag inte vill det heller.
Och det är svårt att erkänna att ibland vill jag bara krypa hem med svansen mellan benen och slänga mig i mammas famn och gråta som en treåring.
Det funkar inte så, eller jag vet inte.
Jag tror att jag har en tendens till att bli aningens sentimental på kvällarna.
Men det kanske är bra, eller är det de ?
Att inse att man måste ta hand om sig själv, att inse att det bara är jag som kan se till att jag själv har pengar till att klara en hyra och mat på bordet är hårt.
Jävligt hårt om jag ska vara brutalt ärlig.
Men jag ska göra allting som står i min makt för att få ett riktigt jobb.
Och jag ska försöka klara mig själv utan hjälp från någon annan.
Det har min farmor lärt mig, och för att än en gång vara brutalt ärlig så är det nog någonting som är värt att kämpa för. Min farmor hon är klok hon och jag älskar henne. Lika mycket som jag älskar min farfar, min mormor, min mamma, min pappa och mina syskon.
Och mina vänner och Marcus.
Jag är så jävla glad för att jag vet att om jag behöver prata med någon, då har jag er.
Och jag saknar hur jävla enkelt livet var, när man gick i skolan och inte behövde göra någonting för att få en tusenlapp i månaden. Nu måste man slita arslet av sig för att ens få ut några kronor om man inte har pluggat i några år det vill säga.
Fast jag vet inte vad jag vill göra egentligen.
Jag vet inte så värst mycket faktiskt. Inte mer än att jag vill vara oberoende och kunna klara mig själv. Och kunna göra precis vad jag vill när jag vill. Så jag antar att jag behöver ett välbetalt jobb. Och hur lätt är det att få det på en skala från ett till tio ?
För övrigt så jobbar jag som telefonintervjuare just nu. Och ställer en massa frågor till folk, oftast om deras försäkringsbolag. Dom ska sätta betyg på vad dom tycker om sina försäkringsbolag, på just en skala från ett till tio. Oftast säger dom att det är svårt, och jag kan inte mer än att hålla med dom. Jag förstår inte ens alltid frågorna som jag ställer. Sjukt.
Men antagligen ska jag nörda mig lite till och sen ska jag sova, annars kommer det sluta med att jag är så sentimental att jag gråter mig till sömns. Lite tröstad är jag nog över att jag ska åka hem och hälsa på en runda den 29:e, och det blev ju knappast sämre av att älskling följer med mig. Underbart. Marcus, jag älskar dig <3
Grymt vilken tur jag har haft som har hittat dig. Du är världens finaste, helt underbar och totalt bäst i hela världen <3
Kärlek vid första ögonkastet
fredag 10 oktober 2008
Fredag
Jag har blivit dålig på att uppdatera när jag säger att jag ska det, men ska jag vara brutalt ärlig så bryr jag mig nog inte så mycket om det faktiskt.
Men ja, jag hoppas att ni inte hatar mig för det ;P haha
Dagen ser ut såhär:
Jag ska börja fixa lunch alldeles strax, faster kommer på besök :)
Sen ska jag duscha och fixa mig i ordning, helst innan hon kommer dock ^
Börjar jobba klockan fyra, slutar klockan åtta och efter det så bär det av mot västerås till älskling :)
Helgen kommer att bli toppen.
Nu känner jag mig sådär tillfreds med allting, om det beror på att jag är totalpåverkad av smärtstillande eller om det beror på att allting faktiskt är bra det har jag ingen aning om men antagligen är det för att allting faktiskt är bra.
Tjingeling !
Men ja, jag hoppas att ni inte hatar mig för det ;P haha
Dagen ser ut såhär:
Jag ska börja fixa lunch alldeles strax, faster kommer på besök :)
Sen ska jag duscha och fixa mig i ordning, helst innan hon kommer dock ^
Börjar jobba klockan fyra, slutar klockan åtta och efter det så bär det av mot västerås till älskling :)
Helgen kommer att bli toppen.
Nu känner jag mig sådär tillfreds med allting, om det beror på att jag är totalpåverkad av smärtstillande eller om det beror på att allting faktiskt är bra det har jag ingen aning om men antagligen är det för att allting faktiskt är bra.
Tjingeling !
onsdag 8 oktober 2008
Onsdag
jaha, dagarna går.
känns lite såhär skumt men idag har jag i alla fall inte varit hemma själv hela dagen.
Och jag ska snart åka till arbetsförmedlingen mest för att det är verklighetens mest dumma påhitt.
Hade tydligen fått ett brec hem idag där det stod att jag hade blivit avskriven !?!?!?
Och jag fattar ungefär ingenting.
Men sen blir det lite jobb ikväll och uppdatering om äckelarbetsförmedlingen kommer antagligen senare eftersom att jag antagligen kommer att vara ganska så frustrerad över det hela.
Marcus <3
känns lite såhär skumt men idag har jag i alla fall inte varit hemma själv hela dagen.
Och jag ska snart åka till arbetsförmedlingen mest för att det är verklighetens mest dumma påhitt.
Hade tydligen fått ett brec hem idag där det stod att jag hade blivit avskriven !?!?!?
Och jag fattar ungefär ingenting.
Men sen blir det lite jobb ikväll och uppdatering om äckelarbetsförmedlingen kommer antagligen senare eftersom att jag antagligen kommer att vara ganska så frustrerad över det hela.
Marcus <3
tisdag 7 oktober 2008
Eftertanke
Så nu har jag fixat resten av dagens att-göra-lista
Och nu känner jag för att skriva ett långt jävla blogginlägg. Inte för att jag vet vad jag ska skriva, mest för att jag bara vill skriva. Jag är ju knappast någon som folk hyllar. Knappast känd överhuvudtaget heller för den delen. Så därför spelar det egentligen ingen roll vad jag skriver om.
Men för att börja med stockholms-stressen.
Stressen över att ha ett jobb och att inte ha ett jobb; vilken av dom är värst ?
När man har ett jobb så stressar man ( oftast ) över allting som ska göras där, över att komma dit i tid, hinna göra allting innan en viss tidpunkt, äta lunch tillräckligt snabbt så att man kan tjäna tillräckligt med pengar för att överleva just den månaden. Sen stressar man givetvis för ( jag gör det i alla fall ) att man inte vet hur länge man har jobb där. För att man undrar vad chefen tänker i sin ( oftast ) totalt inkompetenta hjärna. Och för att man undrar vad det kommer handla om nästa gång man hör "Nisse till kontoret, tack. Nisse till kontoret, tack"
Nu är ju jag så lyckligt lottad att jag kommer antagligen inte bli kallad Nisse någon mer gång, eftersom att jag faktiskt inte jobbar där längre. Tacka Gudarna för det, för jag är totalt bombsäker på att jag inte kommer att kunna hamna på något mer totalt oorganiserat kaosartat ställe som det. Och nej, jag nämner det inte med namn. Ni som känner mig vet ändå just vilket ställe som jag pratar om. Mitt första Stockholmsjobb i en blomsteraffär. Spela roll, jag vill antagligen ändå inte jobba med blommor något mer, inte på ett tag i alla fall.
Okej, till stressen över att inte ha ett jobb.
Egentligen är det väl kanske inte en stress på det sättet om det nu inte hade varit för att jag har en jävla hyra på typ tretusen att betala en gång i månaden om jag nu ens funderar över att stanna kvar här ( vilket jag gör, för jag flyttar inte hem igen ) i storstaden.
Och då är det såhär: Jaha vilka jobb ska jag skicka cv och personliga brev till idag ?
Kommer någon ens att läsa det jag har skrivit och överhuvudtaget ens bry sig om att svara att blabla någon annan som hade mer erfarenhet av just det vi sökte har fått jobbet som blablabla.
eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeehhh !?!??!?!?!??!?!?!?!??!?!?!?!?!??!?!?!?!?!?!?!?!?!?
Och sen tänker man helt plötsligt: HUR JÄVLA SVÅRT SKA DET VARA ATT FÅ JOBB I STOCKHOLM EGENTLIGEN ?!
Och efter det så lugnar man ner sig och tänker att jag har antagligen snart ett jobb, så jävla svårt kan det inte vara, detta är ju trots allt Stockholm och finns det någonstans som man kan hitta ett jobb av något slag så är det här.
Nu har jag kommit så långt att jag faktiskt har hittat ett jobb, inte det allra bästa. Utan ett totalt montont jobb som telefonintervjuare men what the hell, det ger pengar, som kommer att betala hyran så att jag trots allt kan stanna kvar här. Och antagligen skriva in mig i bostadskön så att jag någon gång kan hitta en lägenhet som passar just mig så att jag kan bo själv och pyssla och pynta och allting kommer att bli perfekt.
Såhär blir det alltid när jag sitter och skriver, allting blir blarrigt och antagligen så kommer inte en enda jävel orka läsa igenom hela. Om någon nu mot förmodan gör det så kommer den här någon ändå inte att fatta någonting av mina totalt förvirrade tonårstankar.
Tunnelbanan och högertrafiken i rulltrapporna:
Stockholm är som ni alla vet jävligt stort och fullt av rulltrappor, mest för att Stockholmare inte är så fruktansvärt hälsosamma som alla tror och för att dom faktiskt är väldig lata så fort tillfälle ges.
När man då funderar på att åka rulltrappa ( antagligen för att det inte finns någon vanlig trappa i närheten ) så MÅSTE man stå till höger så att alla totalstressade kostymmänniskor kan springa till en buss, en tunnelbana ( som för övrigt går med max tio minuters mellanrum, dagtid ), ett möte etc etc för annars kommer dom bli asarga och skrika som idioter i en minut innan de har insett att du redan har flyttat dig och då springer de vidare. Såvida de inte är så överstressade att de springer rätt in i dig och du har stor möda med att hålla dig på benen för att inte ramla och krossa hela ansiktet på de sylvassa rulltrappestegen.
För att fortsätta med sura gubbar och tanter i tunnelbanan som faktiskt tror att dom äger den:
Det skulle jag mer än gärna vilja berätta för dom att det gör dom inte, men jag avstår i brist på energi över en argumentation med någon äldre dam/herre som ändå aldrig kommer förstå att dom har fel eller har viljan att kunna lyssna på någon yngre eftersom att dom är äldst och vet därmed bäst.
För att förbereda sig så att man inte hör vad dom säger så gör man såhär:
1. Skaffa en iPod eller en mp3 av något slag
2. Sätt i BÅDA hörlurarna i öronen
3. Skruva upp volymen till den milda grad att du inte hör omgivningen men inte blir döv heller.
4. Undvik att se dig omkring, direkt ögonkontakt med någon som sitter vid samma säte som du kommer antingen leda till att personen i fråga börjar skrika och gorma så att det ändå inte går att undvika att höra vad som säger eller sura miner och ett fruktansvärt himlande med ögonen.
Att vara nyinflyttad i Stockholm
Ja, jag är fortfarande relativt nyinflyttad i Stockholm och jag kommer känna mig som en nyinflyttad tills jag har lärt känna folk och känner att ja, här bor jag faktiskt.
Just nu känns det mest som en låååååååååååååååång lång semester.
Och nu kommer jag inte skriva mer på minst tio minuter för nu ska jag ha rökpaus och jag orkar inte dra ut sladden och ta med mig datorn ut för idag är jag lika lat som en äkta 08:a.
Och nu känner jag för att skriva ett långt jävla blogginlägg. Inte för att jag vet vad jag ska skriva, mest för att jag bara vill skriva. Jag är ju knappast någon som folk hyllar. Knappast känd överhuvudtaget heller för den delen. Så därför spelar det egentligen ingen roll vad jag skriver om.
Men för att börja med stockholms-stressen.
Stressen över att ha ett jobb och att inte ha ett jobb; vilken av dom är värst ?
När man har ett jobb så stressar man ( oftast ) över allting som ska göras där, över att komma dit i tid, hinna göra allting innan en viss tidpunkt, äta lunch tillräckligt snabbt så att man kan tjäna tillräckligt med pengar för att överleva just den månaden. Sen stressar man givetvis för ( jag gör det i alla fall ) att man inte vet hur länge man har jobb där. För att man undrar vad chefen tänker i sin ( oftast ) totalt inkompetenta hjärna. Och för att man undrar vad det kommer handla om nästa gång man hör "Nisse till kontoret, tack. Nisse till kontoret, tack"
Nu är ju jag så lyckligt lottad att jag kommer antagligen inte bli kallad Nisse någon mer gång, eftersom att jag faktiskt inte jobbar där längre. Tacka Gudarna för det, för jag är totalt bombsäker på att jag inte kommer att kunna hamna på något mer totalt oorganiserat kaosartat ställe som det. Och nej, jag nämner det inte med namn. Ni som känner mig vet ändå just vilket ställe som jag pratar om. Mitt första Stockholmsjobb i en blomsteraffär. Spela roll, jag vill antagligen ändå inte jobba med blommor något mer, inte på ett tag i alla fall.
Okej, till stressen över att inte ha ett jobb.
Egentligen är det väl kanske inte en stress på det sättet om det nu inte hade varit för att jag har en jävla hyra på typ tretusen att betala en gång i månaden om jag nu ens funderar över att stanna kvar här ( vilket jag gör, för jag flyttar inte hem igen ) i storstaden.
Och då är det såhär: Jaha vilka jobb ska jag skicka cv och personliga brev till idag ?
Kommer någon ens att läsa det jag har skrivit och överhuvudtaget ens bry sig om att svara att blabla någon annan som hade mer erfarenhet av just det vi sökte har fått jobbet som blablabla.
eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeehhh !?!??!?!?!??!?!?!?!??!?!?!?!?!??!?!?!?!?!?!?!?!?!?
Och sen tänker man helt plötsligt: HUR JÄVLA SVÅRT SKA DET VARA ATT FÅ JOBB I STOCKHOLM EGENTLIGEN ?!
Och efter det så lugnar man ner sig och tänker att jag har antagligen snart ett jobb, så jävla svårt kan det inte vara, detta är ju trots allt Stockholm och finns det någonstans som man kan hitta ett jobb av något slag så är det här.
Nu har jag kommit så långt att jag faktiskt har hittat ett jobb, inte det allra bästa. Utan ett totalt montont jobb som telefonintervjuare men what the hell, det ger pengar, som kommer att betala hyran så att jag trots allt kan stanna kvar här. Och antagligen skriva in mig i bostadskön så att jag någon gång kan hitta en lägenhet som passar just mig så att jag kan bo själv och pyssla och pynta och allting kommer att bli perfekt.
Såhär blir det alltid när jag sitter och skriver, allting blir blarrigt och antagligen så kommer inte en enda jävel orka läsa igenom hela. Om någon nu mot förmodan gör det så kommer den här någon ändå inte att fatta någonting av mina totalt förvirrade tonårstankar.
Tunnelbanan och högertrafiken i rulltrapporna:
Stockholm är som ni alla vet jävligt stort och fullt av rulltrappor, mest för att Stockholmare inte är så fruktansvärt hälsosamma som alla tror och för att dom faktiskt är väldig lata så fort tillfälle ges.
När man då funderar på att åka rulltrappa ( antagligen för att det inte finns någon vanlig trappa i närheten ) så MÅSTE man stå till höger så att alla totalstressade kostymmänniskor kan springa till en buss, en tunnelbana ( som för övrigt går med max tio minuters mellanrum, dagtid ), ett möte etc etc för annars kommer dom bli asarga och skrika som idioter i en minut innan de har insett att du redan har flyttat dig och då springer de vidare. Såvida de inte är så överstressade att de springer rätt in i dig och du har stor möda med att hålla dig på benen för att inte ramla och krossa hela ansiktet på de sylvassa rulltrappestegen.
För att fortsätta med sura gubbar och tanter i tunnelbanan som faktiskt tror att dom äger den:
Det skulle jag mer än gärna vilja berätta för dom att det gör dom inte, men jag avstår i brist på energi över en argumentation med någon äldre dam/herre som ändå aldrig kommer förstå att dom har fel eller har viljan att kunna lyssna på någon yngre eftersom att dom är äldst och vet därmed bäst.
För att förbereda sig så att man inte hör vad dom säger så gör man såhär:
1. Skaffa en iPod eller en mp3 av något slag
2. Sätt i BÅDA hörlurarna i öronen
3. Skruva upp volymen till den milda grad att du inte hör omgivningen men inte blir döv heller.
4. Undvik att se dig omkring, direkt ögonkontakt med någon som sitter vid samma säte som du kommer antingen leda till att personen i fråga börjar skrika och gorma så att det ändå inte går att undvika att höra vad som säger eller sura miner och ett fruktansvärt himlande med ögonen.
Att vara nyinflyttad i Stockholm
Ja, jag är fortfarande relativt nyinflyttad i Stockholm och jag kommer känna mig som en nyinflyttad tills jag har lärt känna folk och känner att ja, här bor jag faktiskt.
Just nu känns det mest som en låååååååååååååååång lång semester.
Och nu kommer jag inte skriva mer på minst tio minuter för nu ska jag ha rökpaus och jag orkar inte dra ut sladden och ta med mig datorn ut för idag är jag lika lat som en äkta 08:a.
Vad gör jag här ?
Jag vet inte, jag känner ingen här.
Men ändå så vill jag vara här, eller vill jag verkligen det (?)
Jag är otroligt tveksam på ett sätt, och väldigt beslutsam på ett annat.
Sitter och funderar på allt just nu. Antagligen för att jag är hemma själv och lägenheten bara ekar på något konstigt sätt. Dom jag bor med är inte precis några hemmafixare. Eller ja, dom har väl det nödvändigaste men mer är det inte.
Åh jag vet verkligen inte.
Men nu har jag i alla fall fått ett jobb, skriver kontrakt imorgon. Så jag antar att jag ska ge det en chans i alla fall, för jag tror ändå, innerst inne, att jag inte vill åka hem. Jag har inte varit där på jag vet inte när. Inte sen slutet av juli, och då hade jag knappt varit hemma på hela sommaren i alla fall. Så nej, det skulle aldrig gå. Jag skulle aldrig kunna flytta hem igen.
Visst för att man aldrig ska säga aldrig, man vet ju kanske inte. Men jag vill nog inte det i alla fall.
För övrigt är denna dagen jävligt seg och här ser ut som fan.
Jag har precis diskat en del av all jävla disk som fanns. Väntar på att det ska torka så att jag kan diska resten också för jag kan fan inte vara här annars. Har bäddat min säng och samlat ihop all tvätten, funderar på att tvätta imorgon förmiddag innan jag ska åka till jobbet. Antagligen så är tvättstugan ledig då i alla fall. Håller på att vädra och ska väl snart dammsuga antar jag.
Jag kan inte leva i en svinstia ^
För övrigt så har helgen varit den allra bästa med massa mys, massa kärlek, matlagning, rundor på stan och bio.
Och jag trodde aldrig att man kunde älska någon som jag älskar dig.
Ja, jag gör mig jävligt sårbar nu, men du är det bästa som någonsin hänt mig och ingenting har någonsin känts så bra som det gör nu. Med dig.
Men nu ska jag göra någonting vettigt. Uppdatering kommer senare as usual.
Men ändå så vill jag vara här, eller vill jag verkligen det (?)
Jag är otroligt tveksam på ett sätt, och väldigt beslutsam på ett annat.
Sitter och funderar på allt just nu. Antagligen för att jag är hemma själv och lägenheten bara ekar på något konstigt sätt. Dom jag bor med är inte precis några hemmafixare. Eller ja, dom har väl det nödvändigaste men mer är det inte.
Åh jag vet verkligen inte.
Men nu har jag i alla fall fått ett jobb, skriver kontrakt imorgon. Så jag antar att jag ska ge det en chans i alla fall, för jag tror ändå, innerst inne, att jag inte vill åka hem. Jag har inte varit där på jag vet inte när. Inte sen slutet av juli, och då hade jag knappt varit hemma på hela sommaren i alla fall. Så nej, det skulle aldrig gå. Jag skulle aldrig kunna flytta hem igen.
Visst för att man aldrig ska säga aldrig, man vet ju kanske inte. Men jag vill nog inte det i alla fall.
För övrigt är denna dagen jävligt seg och här ser ut som fan.
Jag har precis diskat en del av all jävla disk som fanns. Väntar på att det ska torka så att jag kan diska resten också för jag kan fan inte vara här annars. Har bäddat min säng och samlat ihop all tvätten, funderar på att tvätta imorgon förmiddag innan jag ska åka till jobbet. Antagligen så är tvättstugan ledig då i alla fall. Håller på att vädra och ska väl snart dammsuga antar jag.
Jag kan inte leva i en svinstia ^
För övrigt så har helgen varit den allra bästa med massa mys, massa kärlek, matlagning, rundor på stan och bio.
Och jag trodde aldrig att man kunde älska någon som jag älskar dig.
Ja, jag gör mig jävligt sårbar nu, men du är det bästa som någonsin hänt mig och ingenting har någonsin känts så bra som det gör nu. Med dig.
Men nu ska jag göra någonting vettigt. Uppdatering kommer senare as usual.
fredag 3 oktober 2008
Kaffefläck !
Morgonens händelse: Philip spillde kaffe på soffan som är beige.
Morgonens dilemma: HUR FAN FÅR MAN BORT KAFFEFLÄCKAR !?
Jo det var såhär gott folk, vi satt och drack kaffe i soffan, as usual, när P. ska hälla upp mer och lyckas klanta sig och hälla i soffan. Sen hördes det bara "HELVETE !!!!!!!" och ända sedan dess så har vi försökt klura ut hur man får bort kaffefläckar. Det började med att jag två sekunder efter olyckan ringde farmor, men hon kunde för allsindar inte komma på något sätt varpå jag skickade ner P. till affären för att införskaffa fläckborttagningsmedel. Väntar på att han ska komma tillbaka så att vi kan få väck fläckjävlen.
Uppdatering angående dilemmat kommer senare.
Morgonens dilemma: HUR FAN FÅR MAN BORT KAFFEFLÄCKAR !?
Jo det var såhär gott folk, vi satt och drack kaffe i soffan, as usual, när P. ska hälla upp mer och lyckas klanta sig och hälla i soffan. Sen hördes det bara "HELVETE !!!!!!!" och ända sedan dess så har vi försökt klura ut hur man får bort kaffefläckar. Det började med att jag två sekunder efter olyckan ringde farmor, men hon kunde för allsindar inte komma på något sätt varpå jag skickade ner P. till affären för att införskaffa fläckborttagningsmedel. Väntar på att han ska komma tillbaka så att vi kan få väck fläckjävlen.
Uppdatering angående dilemmat kommer senare.
torsdag 2 oktober 2008
over and out
Jaha då var dagen snart slut då, jag känner väl inte precis att jag har utfört sådär mycket vettiga saker ikväll faktiskt. MEN jag väntar på att älskling ska ringa så att jag kan prata lite med honom; han kommer för övrigt hit imorgon om allting går som ( jag ) har planerat ;D
Väntar för övrigt på att idol ska börja igen eftersom att vi inte precis har några vettiga kanaler så det blir till att titta på ettan tvåan och trean tills jag har fått igenom att vi ska skaffa disneykanalen, mest för att den är så jävla bäst xD och sen saknar jag trean, femman och sexan. AAAAH FETT VAD JAG SAKNAR EN MASSA SAKER !?!?!?!?!?!?!??!?!?!?!?!?!?!?!?!??!?!?!
Men nu ska jag vara lite social faktiskt . Vi hörs när vi hörs; antagligen imorgon !
( ja eller efter tolvslaget i alla fall xD )
pussohejs !
Väntar för övrigt på att idol ska börja igen eftersom att vi inte precis har några vettiga kanaler så det blir till att titta på ettan tvåan och trean tills jag har fått igenom att vi ska skaffa disneykanalen, mest för att den är så jävla bäst xD och sen saknar jag trean, femman och sexan. AAAAH FETT VAD JAG SAKNAR EN MASSA SAKER !?!?!?!?!?!?!??!?!?!?!?!?!?!?!?!??!?!?!
Men nu ska jag vara lite social faktiskt . Vi hörs när vi hörs; antagligen imorgon !
( ja eller efter tolvslaget i alla fall xD )
pussohejs !
denna dag
jo, den har varit både bra och dålig.
Har varit på en intervju och det gick hyfsat bra kändes det som i alla fall.
Men jag är så jävla seg ikväll, ska väl ut och hjälpa till med maten och så nu i alla fall sen får jag väl se vad som händer, antagligen somnar jag och det är väl bara positivt egentligen.
Jag sover väl hyfsat länge nu för tiden men det är ingen "skön" sömn. Jag vet inte varför är så jävla orolig. Mestadels över att jag faktiskt fortfarande inte vet om jag har något jobb eller inte och för att jag inte vill hem igen. Sölvesborg är inte mitt hem, men jag vet inte vad som är mitt hem heller.
Men ja, uppdatering kommer innan sängdags ^
Har varit på en intervju och det gick hyfsat bra kändes det som i alla fall.
Men jag är så jävla seg ikväll, ska väl ut och hjälpa till med maten och så nu i alla fall sen får jag väl se vad som händer, antagligen somnar jag och det är väl bara positivt egentligen.
Jag sover väl hyfsat länge nu för tiden men det är ingen "skön" sömn. Jag vet inte varför är så jävla orolig. Mestadels över att jag faktiskt fortfarande inte vet om jag har något jobb eller inte och för att jag inte vill hem igen. Sölvesborg är inte mitt hem, men jag vet inte vad som är mitt hem heller.
Men ja, uppdatering kommer innan sängdags ^
onsdag 1 oktober 2008
torsdag morgon
Helt horribelt sjukt illa jag har sovit inatt.
Somnade ovanpå sängkläderna igår, vilket känns förjävligt och det var inte det minsta skönt.
När jag vaknade så var det så kallt så att jag trodde att jag skulle dö.
Men i alla fall, nu är jag vaken och har precis varit nere och slängt i två maskiner med tvätt i alla fall vilken känns ganska skönt för sen har jag bara en maskin kvar at the moment och har jag tur så hinner jag nog fixa den också innan nästa man/(antagligen) kvinna kommer ner och ska börja tvätta.
Dagen ser i alla fall ut såhär:
- Tvätta
- Gå en runda med en av mina room-mates
- Slänga alla kartonger och skit som vi har
- Duscha
- Åka på intervju
- Komma hem, laga mat
och sen är det ganska så tomt såvida inte älskling kommer hit, vilket jag hoppas att han gör :)
Men nu ska jag snart ner och byta maskin i alla fall,
har bara två kvar sen och det känns hur skönt som helst ! :D
Så jag är väl antagligen klar med mitt tvättande innan tiotiden någon gång.
Uppdatering på dagen kommer antagligen senare,
bloggandet har blivit som en drog.
Ett sätt att skriva av mig helt enkelt.
Somnade ovanpå sängkläderna igår, vilket känns förjävligt och det var inte det minsta skönt.
När jag vaknade så var det så kallt så att jag trodde att jag skulle dö.
Men i alla fall, nu är jag vaken och har precis varit nere och slängt i två maskiner med tvätt i alla fall vilken känns ganska skönt för sen har jag bara en maskin kvar at the moment och har jag tur så hinner jag nog fixa den också innan nästa man/(antagligen) kvinna kommer ner och ska börja tvätta.
Dagen ser i alla fall ut såhär:
- Tvätta
- Gå en runda med en av mina room-mates
- Slänga alla kartonger och skit som vi har
- Duscha
- Åka på intervju
- Komma hem, laga mat
och sen är det ganska så tomt såvida inte älskling kommer hit, vilket jag hoppas att han gör :)
Men nu ska jag snart ner och byta maskin i alla fall,
har bara två kvar sen och det känns hur skönt som helst ! :D
Så jag är väl antagligen klar med mitt tvättande innan tiotiden någon gång.
Uppdatering på dagen kommer antagligen senare,
bloggandet har blivit som en drog.
Ett sätt att skriva av mig helt enkelt.
SkeppOhoj!
haha jo dagen har väl varit ganska så givande i alla fall :)
sökt en jävla massa jobb, fått till två intervjuer, varav en imorgon och en på måndag :)
Så ja, allting ska nog ordna sig i alla fall.
För tillfället sitter jag här i sängen med datorn, funderar på om jag ska sova någonting snart kanske så att det kan bli torsdag kväll eller eventuellt fredag för/eftermiddag så att älskling kan komma och mysa en massa med mig.
helt galet hur mycket jag saknar honom, jag har verkligen världens mest perfekta man!
Marcus, jag älskar dig och det vet du, alltid du <3
Men i alla fall så, jag har till och med bäddat min säng idag. Och vattnat blommorna och städat mitt rum och bestämt mig för att imorgon ska jag upp klockan sju och tvätta. För det är så jävla tråkigt att ha tvätt liggande på rummet, även om det inte är så mycket.
alla mina blekinge och skånetöser och pojkar:
Jag saknar er så att jag håller på och dö och vi måste verkligen ses snart !
Men när jag kommer hem så tycker jag i alla fall att ni ska ha en fest för mig xD haha
så jag lovar att terkomma med ett exakt datum så att ni kan planera och sånt ;)
Nu börjar jag nog i alla fall bli lite sådär trött, ska väl leta upp någon undertext och sätta igång en film om en liten stund. Så lär jag väl somna till den om inget annat ^^ xD
Men nu får det nog vara sltskrivet för idag, det kommer ju en morgondag också.
Och vem vet hur mycket jag har att skriva om efter intervjun ?
Natti natt och sov så gott ! <3
sökt en jävla massa jobb, fått till två intervjuer, varav en imorgon och en på måndag :)
Så ja, allting ska nog ordna sig i alla fall.
För tillfället sitter jag här i sängen med datorn, funderar på om jag ska sova någonting snart kanske så att det kan bli torsdag kväll eller eventuellt fredag för/eftermiddag så att älskling kan komma och mysa en massa med mig.
helt galet hur mycket jag saknar honom, jag har verkligen världens mest perfekta man!
Marcus, jag älskar dig och det vet du, alltid du <3
Men i alla fall så, jag har till och med bäddat min säng idag. Och vattnat blommorna och städat mitt rum och bestämt mig för att imorgon ska jag upp klockan sju och tvätta. För det är så jävla tråkigt att ha tvätt liggande på rummet, även om det inte är så mycket.
alla mina blekinge och skånetöser och pojkar:
Jag saknar er så att jag håller på och dö och vi måste verkligen ses snart !
Men när jag kommer hem så tycker jag i alla fall att ni ska ha en fest för mig xD haha
så jag lovar att terkomma med ett exakt datum så att ni kan planera och sånt ;)
Nu börjar jag nog i alla fall bli lite sådär trött, ska väl leta upp någon undertext och sätta igång en film om en liten stund. Så lär jag väl somna till den om inget annat ^^ xD
Men nu får det nog vara sltskrivet för idag, det kommer ju en morgondag också.
Och vem vet hur mycket jag har att skriva om efter intervjun ?
Natti natt och sov så gott ! <3
Så har halva den första oktober 2008 tagit slut.
Jag har varit så energisk så att jag har sökt ett flertal jobb, fixat en intervju till imorgon, duschat och torkat håret, ringt och tjatat på IKEA, lagat mat och diskat och gjort i ordning köket.
Klockan är snart fem och nu funderar jag på vad jag ska hitta på resten av dagen.
I och för sig ska jag fixa i ordning på mitt rum men det tar ju knappast resten av dagen.
Det tar inte ens en tiondel av resten av dagen.
Man kanske skulle gå ner i tvättstugan och se om det är någon ledig tid ?
Nej jag vet inte, det hinner jag nog göra imorgonbitti innan jag ska åka.
Lite smått nervös inför morgondagen faktiskt, sanning och säga jag behöver verkligen ett jobb. Jag klarar inte av att sitta hemma ^ Det är inte riktigt min grej.
Och jag tänker inte flytta hem heller, har jag inte känt mig misslyckad innan så skulle jag definitivt ha gjort det då !
Men i alla fall, vi får väl se om det kommer en uppdatering lite senare, fast jag har i och för sig redan skrivit två idag.
Tristessen spökar i skallen på mig, arbetslös mot min vilja.
Jag har varit så energisk så att jag har sökt ett flertal jobb, fixat en intervju till imorgon, duschat och torkat håret, ringt och tjatat på IKEA, lagat mat och diskat och gjort i ordning köket.
Klockan är snart fem och nu funderar jag på vad jag ska hitta på resten av dagen.
I och för sig ska jag fixa i ordning på mitt rum men det tar ju knappast resten av dagen.
Det tar inte ens en tiondel av resten av dagen.
Man kanske skulle gå ner i tvättstugan och se om det är någon ledig tid ?
Nej jag vet inte, det hinner jag nog göra imorgonbitti innan jag ska åka.
Lite smått nervös inför morgondagen faktiskt, sanning och säga jag behöver verkligen ett jobb. Jag klarar inte av att sitta hemma ^ Det är inte riktigt min grej.
Och jag tänker inte flytta hem heller, har jag inte känt mig misslyckad innan så skulle jag definitivt ha gjort det då !
Men i alla fall, vi får väl se om det kommer en uppdatering lite senare, fast jag har i och för sig redan skrivit två idag.
Tristessen spökar i skallen på mig, arbetslös mot min vilja.
För att egentligen så kan jag bli precis vad fan jag vill.
Men om jag nu ska vara helt ärlig så har jag inte ens den minsta aningen om vad jag vill göra.
Men jag vill göra någonting som är roligt, någonting som man blir motiverad av.
För övrigt så har jag suttit och sökt jobb i snart två timmar nu, sökt lite allt möjligt.
Som sagt vilket jobb som helst just nu sålänge som det generar i pengar så att jag kan leva.
Eller i alla fall få mat på bordet och kunna betala hyran ?
Ge mig en vinst på lotto eller vad som helst, nu på en gång.
Men om jag nu ska vara helt ärlig så har jag inte ens den minsta aningen om vad jag vill göra.
Men jag vill göra någonting som är roligt, någonting som man blir motiverad av.
För övrigt så har jag suttit och sökt jobb i snart två timmar nu, sökt lite allt möjligt.
Som sagt vilket jobb som helst just nu sålänge som det generar i pengar så att jag kan leva.
Eller i alla fall få mat på bordet och kunna betala hyran ?
Ge mig en vinst på lotto eller vad som helst, nu på en gång.
söndag 28 september 2008
Insikt
Livet är vad du gör det till.
Det finns ingen annan som bestämmer över vad som ska hända mer än du.
Och du ansvarar själv för vad som händer, vad du gör och vad du bestämmer dig för.
Allting är upp till dig nu, det är så det fungerar här i detta bistra vinterland.
För i Stockholm är du ensam mot mängden; alla drar åt varsitt håll.
Här finns allting från kariiärsträvande män och kvinnor till samhällets mest utsatta och bortglömda. Allting kan hända här, och ibland är jag rädd.
Rädd för vad som kan hända, rädd för saker som händer människor varje dag.
Detta är långtifrån som hemma, för i Sölvesborg känner alla varandra, men det gör man inte ens i de minsta förorterna här.
Din vilja bestämmer över hur långt du kommer, för här finns ingen som pushar dig.
Du måste själv vilja för att ens komma upp ur sängen.
Du måste själv vilja andas, för det är ingen som hjälper dig.
Det finns ingen annan som bestämmer över vad som ska hända mer än du.
Och du ansvarar själv för vad som händer, vad du gör och vad du bestämmer dig för.
Allting är upp till dig nu, det är så det fungerar här i detta bistra vinterland.
För i Stockholm är du ensam mot mängden; alla drar åt varsitt håll.
Här finns allting från kariiärsträvande män och kvinnor till samhällets mest utsatta och bortglömda. Allting kan hända här, och ibland är jag rädd.
Rädd för vad som kan hända, rädd för saker som händer människor varje dag.
Detta är långtifrån som hemma, för i Sölvesborg känner alla varandra, men det gör man inte ens i de minsta förorterna här.
Din vilja bestämmer över hur långt du kommer, för här finns ingen som pushar dig.
Du måste själv vilja för att ens komma upp ur sängen.
Du måste själv vilja andas, för det är ingen som hjälper dig.
Dagens fråga: Vad vill JAG göra ?
Om jag ska vara helt ärlig så har jag inte ens en liten aning. Så nu handlar allting om att se möjligheterna istället för att tänka på begränsningarna.
Finns det någonstans som man verkligen kan hitta jobb, allt beroende på hur intresserad man är, så är det här. Sen finns ju klart möjligheten att jobba i Norge. Det låter också ganska lockande faktiskt. Om inte annat för att komma någonannanstans.
Jag börjar nog bli lite sne på att dela lägenhet, mestadels för att jag känner mig totalt efterbliven med dessa akademiska människor jag nu bor ihop med.
NEJ: Jag är inte riktigt införstådd med alla begrepp de använder.
och JA: Snälla, vem fan vill känna sig totalt urkorkad och fråga om allt man inte förstår ?
Inte jag i alla fall.
Men det här är ändå bara en temporär lösning, det får vara såhär tills jag:
1 - Har hittat ett fast jobb med en schysst inkomst så att jag kan börja leta lägenheter.
2 - Har hittat en hyreslägenhet ( knappast en av de enklaste sakerna här )
3 - Bestämt mig för om jag verkligen ska stanna.
Jag vet inte ännu, allting är möjligt.
MEN jag har i alla fall bestämt mig för en sak.
Att se möjligheterna istället för begränsningarna.
Jag KAN egentligen göra precis vad jag vill, den enda som kan hindra mig är jag själv.
Om jag ska vara helt ärlig så har jag inte ens en liten aning. Så nu handlar allting om att se möjligheterna istället för att tänka på begränsningarna.
Finns det någonstans som man verkligen kan hitta jobb, allt beroende på hur intresserad man är, så är det här. Sen finns ju klart möjligheten att jobba i Norge. Det låter också ganska lockande faktiskt. Om inte annat för att komma någonannanstans.
Jag börjar nog bli lite sne på att dela lägenhet, mestadels för att jag känner mig totalt efterbliven med dessa akademiska människor jag nu bor ihop med.
NEJ: Jag är inte riktigt införstådd med alla begrepp de använder.
och JA: Snälla, vem fan vill känna sig totalt urkorkad och fråga om allt man inte förstår ?
Inte jag i alla fall.
Men det här är ändå bara en temporär lösning, det får vara såhär tills jag:
1 - Har hittat ett fast jobb med en schysst inkomst så att jag kan börja leta lägenheter.
2 - Har hittat en hyreslägenhet ( knappast en av de enklaste sakerna här )
3 - Bestämt mig för om jag verkligen ska stanna.
Jag vet inte ännu, allting är möjligt.
MEN jag har i alla fall bestämt mig för en sak.
Att se möjligheterna istället för begränsningarna.
Jag KAN egentligen göra precis vad jag vill, den enda som kan hindra mig är jag själv.
lördag 27 september 2008
att såhär är det.
jag kan säga att det är bra, men det är det inte.
det är kämpigt just nu och ja, ibland så vill jag bara ge upp och åka hem.
samtidigt så vågar jag inte det, det skulle vara som världens allra största nederlag och skam och jag är inte säker på att jag vill det heller.
MEN jag kan inte förneka att det mesta är jobbigt just nu. Stockholm är stort och jag har nog inte riktigt bestämt mig för om jag trivs eller inte, jag känner inte precis någon i "min egen ålder" med samma intressen som jag och det är inte precis så att man knatar fram till första bästa på tunnelbanan och säger "hej ska vi hitta på någonting?".
Och jag kan inte med all säkerhet säga att här kommer jag bo för alltid.
För det vet jag inte. Just nu vet jag faktiskt inte mycket.
För att byta ämne.
Jobbet jag hade tog ganska så hårt på mig och att det inte fanns jobb nog för att ha mig kvar var nog egentligen det bästa som kunde hända. För det var liksom ett jobb som tog av en, jag vet inte om ni förstår vad jag menar och jag kan nog inte förklara bättre än så.
Det fanns vissa som kände att "jo men visst henne bossar vi över" och det var inte mycket, eller snarare ingenting, som jag kunde göra åt situationen jag hamnade i.
Jag slet som ett djur, jobbade arslet av mig och det enda jag fick som tack var sura miner.
Nej, egentligen så trivdes jag nog inte riktigt så bra som jag intalade mig själv att jag gjorde.
Samtidigt så känns det jävligt bra, för jag är mycket starkare nu.
Jag slutade i onsdags.
Och när jag kom hem den kvällen, då bara brast det. Det var en lättnad som gjorde att tårarna forsade, skrattet pärlade och allting var bara kaos. Jag insåg bara att helvetet var slut. Jag behöver inte gå tillbaka dit. Jag behöver inte ens komma och hälsa på.
Jag behöver inte gå förbi där ingenting, jag behöver överhuvudtaget inte ha med det där stället att göra.
Aldrig mera, tacka gudarna för det.
jag kan säga att det är bra, men det är det inte.
det är kämpigt just nu och ja, ibland så vill jag bara ge upp och åka hem.
samtidigt så vågar jag inte det, det skulle vara som världens allra största nederlag och skam och jag är inte säker på att jag vill det heller.
MEN jag kan inte förneka att det mesta är jobbigt just nu. Stockholm är stort och jag har nog inte riktigt bestämt mig för om jag trivs eller inte, jag känner inte precis någon i "min egen ålder" med samma intressen som jag och det är inte precis så att man knatar fram till första bästa på tunnelbanan och säger "hej ska vi hitta på någonting?".
Och jag kan inte med all säkerhet säga att här kommer jag bo för alltid.
För det vet jag inte. Just nu vet jag faktiskt inte mycket.
För att byta ämne.
Jobbet jag hade tog ganska så hårt på mig och att det inte fanns jobb nog för att ha mig kvar var nog egentligen det bästa som kunde hända. För det var liksom ett jobb som tog av en, jag vet inte om ni förstår vad jag menar och jag kan nog inte förklara bättre än så.
Det fanns vissa som kände att "jo men visst henne bossar vi över" och det var inte mycket, eller snarare ingenting, som jag kunde göra åt situationen jag hamnade i.
Jag slet som ett djur, jobbade arslet av mig och det enda jag fick som tack var sura miner.
Nej, egentligen så trivdes jag nog inte riktigt så bra som jag intalade mig själv att jag gjorde.
Samtidigt så känns det jävligt bra, för jag är mycket starkare nu.
Jag slutade i onsdags.
Och när jag kom hem den kvällen, då bara brast det. Det var en lättnad som gjorde att tårarna forsade, skrattet pärlade och allting var bara kaos. Jag insåg bara att helvetet var slut. Jag behöver inte gå tillbaka dit. Jag behöver inte ens komma och hälsa på.
Jag behöver inte gå förbi där ingenting, jag behöver överhuvudtaget inte ha med det där stället att göra.
Aldrig mera, tacka gudarna för det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)