Okej, det var ett tag sen jag skrev här nu.
Men det har hänt en del sedan dess.

Jag har fått ett nytt jobb, som går ut nu den andre januari.
Jag och älskling har firat 6 månader, 7 månader också för den delen :) underbart <3
Jag har varit hemma i Blekinge och hälsat på.
Jag har bestämt mig för att jag ska börja plugga igen och jag ska, TOTAAALT oväntat,
blir lärare :O :O :O
Har hittat den ultimata skolan som ligger i Västerås, Mälardalens högskola :)
Mina idiotiska boendevärdar kickar ut mig från lägenheten i januari förresten.
Synd bara att jag inte sa det först, men det ska bli jävligt skönt att komma härifrån.
Synd bara att allting inte riktigt löste sig som jag ville och att jag kommer ha fett långt till
Marcus :( :( :( :( :( :( :( :( :(
Inte inte inte inte inte inte inte inte inte inte inte kul.

Julen är över och den har varit helt hysteriskt underbar, mysjul med älskling och hans familj :)
Hur himla kul som helst. Massor av julkappar blev det och jag har tydligen varit hur snäll som helst i år, det var ju rätt oväntat.

Juldagen var också ganska så lugn, det dracks en massa vin, spelades poker och allting var bara helt helt perfekt.
Nu så ska jag kika på en film och sen ska det sovas, jobbar lördag, söndag, måndag och tisdag.
Sen på tisdag kväll så bär det av till Västerås för att fira nyår med älskling :)
jag vill helst enkelt ha tisdag nu, hatar att sova utan dig :(

Saknar givetvis familjen och alla mina underbara och otroliga vänner därhemma.

Men det verkar som att en del börjar ordna upp sig nu, den här erfarenheten har gjort att jag har brjat tänka mer realistiskt och ser saker från ett helt annat perspektiv.
Jag är inte samma gamla Johanna men jag är inte heller en helt ny person. Jag vet helt enkelt inte hur jag ska förklara. Men jag har helt andra värderingar nu än vad jag hade när jag flyttade upp till Stockholm. Jag vet vad stress kan göra med människor och jag vet att människor uppenbarligen kan bete sig hur som helst utan att samhället ens höjer på ögonbrynet.
En människa kan uppenbarligen ligga och nästan dö utan att någon reagerar. Antingen för att dom överhuvudtaget inte bryr sig eller för att dom inte har tid och tror att någon annan i mängden ska bry sig. Varför är samhället så himla inriktat på egot?
Någonting måste göras, och det på en gång, hur fan ska detta annars sluta ?

Det är helt sanslöst hur mycket tid man har att tänka när man har kvällarna för sig själv.
Hur folk faktiskt är otroligt själviska. Fixerade på sig själva. Otroligt.

Alla mina nära och kära.
Marcus, min familj och sist men inte minst mina vänner.
Vad skulle jag göra utan er ?
Hur skulle jag överleva i en värld som faktiskt inte bryr sig ett dugg ?