Jo det har gått ett tag sen jag skrev en rad här.
Det har varit många tankar, många tårar och mycket stress.

Framförallt så är jag ledsen för att det inte blev riktigt som det
skulle när jag var hemma sist. Jag hann inte med ens hälften av
det som skulle göras.
Men älskling hjälpte mig att fixa och packa ner grejerna som var
på rummet i alla fall, tack. Du betyder ska du veta <3

För övrigt så börjar jag tvivla på vad jag gör här.
Jag passar inte in här. Men jag vet inte heller var jag passar in någonstans.
Hur vet man det ?
Och vem ska man prata med när allting är som jobbigast ?
För det är jobbigt nu. Det värsta är nog att vara inneboende.
Det funkar inte överhuvudtaget.

Sedan är det alla tankarna som virvlar runt i mitt förvirrade huvud.
Och alla tårarna som kommer när jag är ensam .. För det är inte någonting
man kan visa. Det är pinsamt. Jag tycker det i alla fall.
Tårar är inte jag. Jag gråter inte. Jag visar inte känslor.
Inte för människor som jag inte känner mig bekväm med.

Men allvarligt talat så vet jag inte vad som kommer att hända.
Jag vet ingenting. Förvirrad helt enkelt.

MEN.
Jag vet att jag inte kan flytta hem.
Det skulle ändå aldrig fungera. Tråkigt nog.
Och jag vill nog inte flytta hem heller.

Funderingarna är många ..